Direktlänk till inlägg 4 april 2012
Vet inte riktigt hur jag ska börja, men jag är snart 22 och har levt med min ätstörning dom senaste 3 åren av mitt liv.
Det var inte först jag sökte hjälp av andra orsaker som jag insåg att jag hade ätstörningar.
Jag levde i förnekelse, tog väldigt länge innan jag upptäckte att jag verkligen var sjuk.
För jag har ju läst allt om ätstörningar, skrev ett stort arbete i gymnasiet men ändå ville jag inte inse att jag var sjuk.
Idag klev jag upp på vågen och insåg att jag har gått ner två kg sedan i måndags..
det är inte alltid meningen att gå ner i vikt, men just nu är det tufft.. Att sommaren är på väg med stora steg och jag väger normalt igen..
Varför ska det vara så svårt att gå till kylen, ta fram yoghurten och äta?Det tar stopp, även fast jag höll på kräkas för jag var så hungrig så går jag inte och äter.. Orkar knappt med skolan längre, har massor med uppgifter jag skulle behövt g...
jag vet inte ens om jag vågar att väga mig ikväll, blev en tur hem till mamma och hon bjöd på min favorit måltid.. Jag åt för att inte väcka misstankar men det tog i, speciellt eftersom det har gått så bra dom sista dagarna.. Men det är väl bara ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 | 6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 | 13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|